Paniksångest

Det blev bara två drinkar ikväll..och det var ju faktiskt mest is i dom, så jag får väl intala mig själv att jag var rätt så duktig.

Jag kommer drömma mardrömmar inatt.
På väg hem var vi tvugna att vända om och ta en annan rutt till vårt område. Det var ca 4 bilar som stod på rad, men det verkade inte vara någon krock då alla bilarna såg okay ut. Det låg däremot en liten pojke på vägen, som någon gjorde första hjälpen på. Bredvid pojken låg hans cykel. Jag tippar på att han var 9-10 år. Med gröna shorts och en vit Tshirt, en mans händer jobbade på hans bröst för att få liv i honom igen.

Vi skrek snabbt som skjutton till Collin att hålla för ögonen. Jag önskar att jag också hade tittat bort, men det gick inte.

Det är såna här gånger jag känner en slags panikångest bubbla upp. Jag tänker på den stackars pojken och hans föräldrar, jag tänker OM det hade varit Collin eller mina älskade systerbarn som låg där istället för den lilla pojken. Jag får en klump i halsen när jag tänker på att barn dör varenda dag.