Underbart!

Vilket underbart väder vi har idag! Nora njöt i solskenet:)

Sent from my Windows Phone

Förkyld liten bebis

Igår blev det ännu en dag på sjukhuset. Svärmor opererades för blockeringar kring hjärtat rätt akut runt midnatt igår. Allting gick bra, och vi kom hem kring 2.30-tiden. Sedan somnade lilltrollet kring 3.30 och därmed har vi ännu en rätt så trött dag.
Vi kikar på lite Food Network, tvättar och försöker städa vårt sovrum lite. Av någon anledning blir det ALLTID vårt sovrum som allt "tjafs" hamnar i.

Älskade lilla Nora verkar ha åkt på en liten förkylning. Hon är täppt i näsan och verkar ha lite svårt att andas. Jag ska nog prova på bröstmjölk i näsan lite senare, då mammorna i min mammagrupp svär på att det fungerar. Så, lite bröstmjölk tillsammans med NäsFridan kanske får lillsnufflan att må lite bättre?

Grötig dag

Oh herre hjälp vilken tröttsam dag det har varit. Igår var vi på mammaklubben i ett par timmar, och sedan följde en shoppingtur till mataffären. Middag lagades och vi kikade lite på AppleTV. Vid 8-tiden fick vi ett telefonsamtal om att Treys mamma eventuellt hade fått en hjärtattack, så det blev ett par timmar på sjukhuset igår kväll. Vi kom hem runt midnatt, och sedan bestämde sig Nora för att vara vaken till klockan 5 (FEM) på morgonen. Ja, idag har jag varit grötig i hjärnan kan jag lova. Jag kände mig nästan som dagarna efter förlossningen.
Allting är okay med svärmor. Det var ingen hjärtattack, men däremot tror dom att någonting är blockerat på vänstra sidan, så imorgon blir det operation. Det är dock en vanlig operation, som vi såklart hoppas kommer gå bra.

PUSS PÅ DIG!

Jag saknar mig gravidmage och hur jag kände mig när jag väntade Nora.  Jag hade lätt kunnat vara gravid i ett par månader till. Kanske inte lika länge som en elefant (visst är dom väl gravida i 22 månader eller någonting liknande?), men 12 månader hade jag lätt kunnat gå. Javisst längtade jag efter att få träffa vår älskade lilla bebis, men SHIT vilken otrolig känsla det var att ha henne där inne. Nej, jag kan faktiskt inte alls förstå de som vill att graviditeten ska gå så fort som möjligt och som räknar dagar tills dess att det är över. Det var så mysigt att ha henne alldeles för mig själv. Tur att vi nu har våra stunder tidigt i ottan när vi sitter och gosar medans lillgumman ammar.

Puss på dig min älskade lilla dotter

Sugen:)

Den här finns på Gilt.com idag och jag är rätt sugen att köpa den:) Tänk när lilltrollet våran är så stor att hon vill leka med dockor och bygga koja.

Nästan 6 veckor

NORA

Vad händer- Nu när Nora snart klampar in i sin sjätte vecka utanför magen börjar det hända en hel del med henne. Hennes små ögon följer med när vi pratar med henne. Hon har även börjat att "prata" tillbaka och hennes lilla röst börjar bli starkare. Nora har börjat att säga till när hon är less, men det kommer fortfarande inga tårar. Hon ler och drar på munnen när hon är trött, men fortfarande inget riktigt leende när vi pratar med henne. Vi har snart vuxit ur storlek Newborn på både kläder och blöjor. Även fast det känns spännande att hon växer, så är vi nog ändå inte riktigt redo ännu.
Nora älskar sin MamaRoo, men inte i alltför långa stunder. Hon trivs bäst i famnen hon antingen mig eller Trey. Nu när hon är lite större har vi även börjat använda vår BabyBjörn. Nora verkar trivas väldigt bra i sin BabyBjörn.

Vikt- Förra veckan vägde Nora 4348 gram, imorgon ska vi till doktorn och då får vi veta hennes nuvarande vikt.

John Blund- Vi har inga direkta vanor än så länge. Vi sitter och myser alldeles för länge på kvällarna, då Nora ligger i antingen min eller Treys famn. Vi går och lägger oss i vår säng (ibland ligger hon kvar i vår säng, eller så lägger vi henne i bassineten eller vagnen) kring midnatt och sedan sover hon till 4tiden på morgonen. Då byter vi blöja och går upp och ammar i hennes rum. Vi sitter sedan och myser, tills dess att jag lägger henne i spjälsängen. Vi har lite smått börjat att vänja Nora med hennes spjälsäng i hennes egna rum. Tyvärr verkar det som att hon är allergisk mot våra husdjur, eller alternativt vårt duntäcke. Hon verkar andas mycket bättre i sitt rum, så det kanske blir så att lillgumman får boa in sig i sitt egna rum relativt snart. Jag stannar dock i hennes rum eller går och lägger mig på soffan ute i TVrummet. Jag är absolut inte redo att vara så långt ifrån henne, trots att vi har en himla massa kameror som registrerar hennes rörelser och även andning.


MODERN

Vad händer- Jag är nästan helt tillbaka till "my old self". Svullnaden jag hade i fötterna och händerna har helt försvunnit (jag blev svullen EFTER förlossningen, vilket jag inte direkt hade räknat med). Magen är väl inte direkt sådär jättesnygg, utan känns mer som en degig massa. Jag hade iallafall turen att inte få en endaste liten bristning under graviditeten, så jag hoppas att magen blir bättre med tiden. Nu när det snart gått 6 veckor får jag börja träna igen. Så, tanken är att jag ska börja simma ett par gånger i veckan.

Vikt-  Minus 10 kg. Då jag aldrig gick upp vidare mycket under graviditeten gick jag ner väldigt snabbt efter det att Nora kom ut. Jag väger nu 10 kilo mindre än då jag plussade. Detta är såklart jätteskoj, och förenklar helt klart mitt liv. Tyvärr är jag inte kompis med sådär jättemånga klädesplagg i min garderob. Då magen är så degig känns mina vanliga jeans och tröjor lite för tajta, även fast dom egentligen kanske är lite för stora. Därför använder jag fortfarande mina graviditetsjeans, som jag verkligen älskar. Jag ska nog till mallet och försöka hitta nya jeans i helgen. Jag kan ju inte gå omkring i preggojeans hur länge som helst!

John Blund- Jag känner mig relativt pigg om dagarna. Jag är lite sådär lagomt mosig på morgontimmarna och känner oftast inte för att börja dagen förrän runt 10-11 på dagen. En kopp kaffe, lång dusch och gostid med Nora i soffan brukar dock alltid fungera. Jag har fortfarande inte kännt mig sådär redlöst trött eller zombietrött. Går jag fortfarande runt på hormoner och adrenalin?

Ute i det fria

Vi sover ute idag! Precis som "vanliga" Svenska barn alltid gör:)

Lycka är att

Ha en tokig pappa som fönar håret på mig innan läggdags:)

Första Semestern!

Vi är i Settle den här helgen. Noras första semester:)

Bära svenskt:)

En sådan här vacker sak i ljuslila klickades hem idag. Klart att lillsnufflan ska bära omkring sina saker i en redig svensk fjällräven!
Jag är lite smått beroende av både Gilt och Zulily.. Tror jag räknade det till över 50 köp på Zulily för ett par veckor sedan. Ouch!

Bästa köpet?

Ett av de bästa köpen jag gjort är den här nattlampan från Beaba. Det här är vår amningslampa när vi är uppe vid småtimmarna på natten. Vi tar med den vart vi än går och Nora tycker även om att ha den i vagnen eller sängen när jag lägger ner henne för att sova igen.
Det är en väldigt söt liten kompis, tycker ni inte! :)

1 Månad

Igår blev Nora en hel månad:) Älskade lilla barn.

Världsbäst!

Nora älskar sin MamaRoo. Hennes favorit är "car ride". Väldigt bra investering måste jag säga.
Det enda vi måste tänka på är att ha Rottisen Ginny utomhus, för annars blir det blöta hundpussar på lilla huvudet:)

Tummy time

Lite Tummy Time på mammaklubben:)

Bilder från BB

En alldeles färsk liten Nora som vägde in på 3390 gram!

 Noras lilla lås på benet. (så att ingen tar henne)

Här ligger lilla Nora under en värmelampa ett par timmar efter förlossningen.

Vi myser på vårt rum innan det är dags att åka hem till vardagen.

Pappa byter blöja!

Dagen då Nora föddes

Nu när vår lilla dam har hunnit fylla 4 hela veckor har jag även haft tid att reflektera över min förlossning.

Noras BF var den 19 December med redan 2 veckor innan började min kropp sakta men säkert förbereda sig inför Noras födelse. Vid min gynundersökning den 3 December var jag öppnad 1 cm och även slemproppen började försvinna vid den tidpunkten. Vi pratade om en eventuell igångsättning antingen den 12 December eller den 19e. Jag ska inte ljuga och säga att det inte lät lockande, men tillsammans med min man bestämde vi oss för att vänta och se när lillskruttan själv valde att komma ut.

Jag hade mindre blödningar vid den här tidpunkten, men mest var det rosafärgat slem som gav sig tillkänna. Det kändes såklart otroligt spännande och telefonen och skype gick varm till mina systrar och mamma. Vi har alltid varit otroligt öppna med diskussioner kring födslar i vår familj, och det var ett enormt stöd att ha två väldigt kunniga systrar och mamma att vända sig till med alla frågor och funderingar.
Jag hade även en hel del molvärk i nedre delen av magen, men absolut ingenting som var obehagligt. Jag välkomnade däremot all molvärk och alla känningar, då jag visste att allt ont hade ett gott med sig.

Min mamma och systerson Gabriel anlände till USA den 9 December. Jag tror att dom både inte trodde att jag skulle hinna hämta dom på flygplatsen då jag hade alla dessa symptomer dagarna innan. Men, självklart lugnade allting till sig och vi åkte och hämtade älskade mamma och Gabbis i lugn och ro.

Den 10 December hade jag ännu en gynundersökning och även den här gången var jag öppen ca 1 cm. Jag hade väl hoppats på att all molvärk och allt slem hade gjort att jag öppnat mig iallafall lite mer, men NEJ!
Oh well, sedan följde ett par dagar där jag och familjen var ute och handlade lite. Vi lunchade och hade det trevligt.
Så kom då dagen då allting startade på allvar!

Den 13 December beställde vi lite kinamat som tog ÅR OCH DAGAR på sig att komma till huset. (Det var en beställning på home delivery). Jag lovar att det tog över två timmar, och då ligger restaurangen ca 1-2 minuters bilväg från vårt hus) Hur som helst så fick vi till slut vår middag och sedan åkte vi ut och kvällshandlade lite på Walmart (av alla ställen...jag HATAR Walmart, men Svenska familjen tycker att det är en rolig affär) Min systerson skojade att jag kanske skulle föda inne på Walmart. (som i "Where the heart is"). Vi kom hem och sedan gick vi och lade oss runt midnatt. Jag började då må redigt illa och ganska snart fick jag springa in på toaletten och kräkas. Trevligt...matförgiftning av billig Kinamat som vi dessutom fick vänta på i över två timmar. GREAT!
Sedan följde molvärk i magen, och jag gick och lade mig i ett varmt bad i ca 30-40 minuter. Klockan var nu runt 3 på natten och jag började känna mig lite bättre. Jag gick och la mig i sängen igen, rättade till alla kuddar som man alltid gör 100 gånger per natt som höggravid. Plötsligt kände jag en våg av varm vätska rinna till mellan min ben. Min första tanke var att jag kanske kissat på mig (ja, lite smått pinsamt men det är sådana tankar man får av att läsa en massa forum) En till våg med varm vätska forsade fram nästan på en gång och jag kände då att det inte kunde vara vatten eller urin. När jag ställde mig upp forsade det blod och jag sprang in på toaletten. Där fortsattde det att forsa blod och ut kom även stora klumpar. Jag väckte Trey och talade om att vi nog borde åka in till BB.
Trey duschade, jag väckte mamma och talade om att vi skulle åka in, fixade till det sista med BBväskan  som iofs var tre stycken väskor. Jag kände mig konstigt nog lugn och sansad, även fast blodet fortfarande forsade fram.

Vi åkte sedan till BB, parkerade bilen och i en nattsvart Decembernatt checkade vi in på BB klockan 05.35.
Det kändes pirrigt och väldigt overkligt. Väl inne i triagerummet blev det en hel del frågor, blodprov, spännen på magen som registrerar bebisens hjärtljud och mina värkar och såklart testet som talar om ifall mitt vatten gått eller inte. Provet kom tillbaka som positivt, vattnet hade gått! Enligt sjukhusreglerna får man inte åka hem efter det att vattnet gått, vilket vi redan visste.

Inne på triagerummet där vi lyssnade på barnets hjärtljud samt mina värkar.

Vi blev tilldelat ett rum och vår barnmorska som hette Heather. Då klockan var så pass tidigt på morgonen var vi tvungen att vänta till klockan 7 för att kunna ringa min doktor. (här i USA har man oftast en doktor som är ansvarig för patienten och förlossningen).
Under tiden skrev vi på lite papper och pratade bland annat en eventuell epidural. Jag sa att jag INTE ville ha en epidural och att jag ville att det skulle vara så naturligt som möjligt. Sedan hämtade Trey våra väskor, åkte och hämtade lite frukost från Starbucks. Ja, till honom alltså, då det verkar vara standard att gravida inte får äta eller dricka någonting under förlossningarna. Ännu en sak som skiljer sig från Sverige.
Klockan blev 7 och vi fick reda på att min doktor ville sätta in värkstimulerande dropp eftersom jag fortfarande bara var öppen 1-2 cm. Det var väl med lite blandade känslor vi gick med på detta. Vi hade verkligen sett fram emot en helt naturlig förlossning, men samtidigt måste man gilla läget och förbereda sig på att vad som helst kan hända.
Så, Pitocin (oxytocin) sattes in och värkarna började komma igång mer regelbundet ganska omgående. Efter varje 30 minutersperiod ökade dom mängden pitocin...ouch!!

Helvetesmedicinen i mitten...

Lite efter klockan 8 kom min mamma, systerson, svärmor, bonusbarnen och svåger till sjukhuset. Som många av Er vet från Amerikanska TVserier och filmer så har många sina nära och kära i väntrummet medans man föder barn. Egentligen ville jag inte ha så många personer där, men eftersom jag gärna ville att mamma och systerson skulle få uppleva detta, kunde jag ju inte neka de andra i familjen. Familjen kom och sa Hej inne på vårt rum och vi pratade lite i ca 20-30 minuter. Vid det laget började värkarna kännas lite mer, men dom var fortfarande helt okay att utstå.
Efter ett tag valde jag att testa en birth ball och hela familjen fick gå ut och sätta sig i väntrummet. Vi körde på med bollen i ca 1 timme och det hjälpte helt klart iallafall ett litet tag. Sedan tyckte jag att värkarna började kännas lite annorlunda och det var svårt att koncentrera sig på att andas när jag satt på bollen.
Jag gick på toaletten och sedan blev det sängen för min del!
Min doktor kom ner till BBavdelningen och sa hej, samt kollade hur mycket jag var öppen. Självklart började han predika om en epidural...gäsp.

Tiden mellan klockan 10 och 16 är väldigt suddigt för mig om jag ska vara helt ärlig. Värkarna jag fick med droppen var helt vidriga och jag var så otroligt inne i mig själv under denna period. När min barnmorska Heather tittade efter hur öppen jag var runt 10tiden var jag 4 cm och sedan hade jag så förbannat ont så när hon tittade efter igen 30 minuter senare hade jag öppnat mig till 7 cm. 3 cm på 30 minuter gör ONT!! Värkarna kom efter varandra med bara 30-40 sekunders mellanrum, och ibland ingen vila alls imellan.
Klockan 13.00 hade jag öppnat mig till 8cm och vid 13.37 var jag öppen 9 cm. YAY...SNART kan jag börja krysta! Heather kollade mig men jag hade fortfarande kvar en kant på livmodertappen.

Klockan 14.51 ringde Heather efter min doktor som sedan kom och tittade hur jag mådde och hur pass öppen jag var. Det HÄR kommer jag ihåg för jag kände mig så in i bombens besegrad. Enligt min doktor så var jag då bara öppen 6-7 cm och att "It will be another 3 or 4 hours....and there's always time for an epidural". Jag kan helt ärligt säga att en epidural kändes otroligt lockande och jag kommer ihåg att jag vaknade upp ur mitt komaliknande tillstånd, tittade djupt in i Treys ögon och sa "I can't do this anymore". När min doktor sa att jag bara var öppen 6-7 cm var det som att hela rummet tystades ner.

Doktorn gick och nu blev det livat i rummet. Heather sa att det inte fanns en chans att jag bara var öppen 6-7 cm. Alltså, min doktor är så himla bra på alla sätt och vis, men i det här läget valde vi alla att istället tro på Heather. Hon hade ju varit "där inne" och grävt under hela dagen och kunde tydligt se hur mycket jag öppnat mig. Ja,ja...jag kommer iallafall ihåg att jag fick ur mig att "the baby will be here whenever she will be here".
Sedan gick jag tillbaka till mitt värkarbete och kommer inte ihåg vidare mycket förrän jag ÄNTLIGEN fick börja försöka krysta runt 16.00.
Jag krystade ett par gånger och det gick jättebra! (enligt Heather och Trey iallafall. Det var så svårt att veta om jag gjorde "rätt" och kommer ihåg att jag gång på gång frågade om jag gjorde rätt eller fel). Heather var så himla snäll och Trey började skratta för att hon lekte med Noras hår när jag sakta men säkert krystade. (HON HAR HÅR!!!)
Lite efter 17.00 kom min doktor ner och rummet förbereddes för Noras födelse. Ett bord med en himla massa medicinska verktyg sattes fram, Noras lilla säng rullades in, en sköterska till Nora kom in och jag började krysta "på riktigt".

Jag krystade i ett par värkar och min doktor beslutade för att göra en episiotomy då han såg att det var alldeles för trångt för Nora att komma ut på egen hand. När han väl hade gjort klippet tog det ännu ett par värkar innan Nora äntligen kom ut.

Klockan 17.34 föddes vår älskade lilla dotter!!

Nora föddes med det som kallas "Sunny side up", dvs ansiktet uppåt. Det var därför mitt krystningsarbete drog ut på tiden. Noras navelsträng var även väldigt kort, så Trey var tvungen att klippa av den innan hon fick komma upp på mitt bröst. Vi hade även valt att göra en Cord blood och Cord tissue banking, vilket vår doktor gjorde precis efter det att Nora kom ut.

Så fick jag då till slut min älskade lilla dotter upp på mitt bröst. Vilken otrolig känsla!

Jag är otroligt nöjd och glad över hur Noras födelse och förlossning gick till. Jag är så STOLT över mig själv som stod emot en Epidural, även om det kändes otroligt jobbigt ibland. Javisst, Pitocin var inte på min önskelista och tydligen gjorde den medicinen att värkarna kändes lite mer än vad som är normalt. Jag kommer ihåg att jag tänkte att lustgas hade varit trevligt att prova på, men sådant finns ju tyvärr inte i USA. Det var en väldigt cool upplevelse att få high fives av alla sköterskor på sjukhuset för att ha klarat en naturlig förlossning (utan smärtlindring), någonting som är relativt ovanligt på mitt sjukhus. (1% av alla födslar är utan Epidural och det föds ca 300 barn per månad på det sjukhuset vi valde)

BFFs!

Småkusinerna skypar:) det gäller att börja i tid, eller var säger Ni!

Hibachi

Det är lite spännande med Hibachi tycker Nora:) Stooora ögon!

Push Present

Jag tänkte visa vad jag fick av min man i en såkallad "push present". (BB-present kanske man skulle kunna kalla det).
För att inte göra saker och ting långtråkigt med smycken från Tiffany så valde Trey det här ljuvliga halsbandet från Montblanc. Det är deras "Cabochon de Montblanc" halsband med en rosa quartz sten i stjärnan. (rosa för att vi fick en liten Nora)

Så här ser stenen ut i närbild och jag ÄLSKAR Montblanc!! Jag som inte direkt är någon jättefantast av smycken och som älskar enkla och saker som är "contemporary" tycker att det här halsbandet är fantastiskt. Well done husband of mine, well done!!

Barnen fick ju som sagt smycken från Tiffany & Co. 

Kalissa fick en liten nyckel, Collin cufflinks med nycklar och Nora fick det lilla hjärtat som jag tidigare skrivit om. Tanken är att syskonen har nyckeln till Noras hjärta....cheesy I know, men ändå lite sött.

Ute på äventyr

Den här veckan har vi varit ute på lite äventyr. Mormor och kusinen Gabriel åker hem på Fredag. Vi hade iallafall tur som fick hela 4 veckor tillsammans med mormor och Gabbis:)

Här är vi på Moody Gardens akvarium. Nora testar sin fina Baby Björn för första gången och det fungerade finfint!!

Känslorna utanpå...

Jag finner mig själv att kämpa mot tårarna flera gånger per dag. Inte för att jag är ledsen, men för att kärleken till den här lilla människan har hittat sig in i varenda cell i min kropp.
Att se min man sitta med Nora i soffan om kvällarna, eller när han läser böcker för henne innan vi går och lägger oss får mig helt knäsvag.
Jag älskar det här fotot på vår lilla dam. Tänk att hon låg sådär ihopvikt i min mage för mindre än 3 veckor sedan. Helt otroligt.

Kärlek

Det finns ingenting bättre än att sitta så här och titta in i dessa underbara ögon.