Jag finner mig själv att kämpa mot tårarna flera gånger per dag. Inte för att jag är ledsen, men för att kärleken till den här lilla människan har hittat sig in i varenda cell i min kropp.
Att se min man sitta med Nora i soffan om kvällarna, eller när han läser böcker för henne innan vi går och lägger oss får mig helt knäsvag.
Jag älskar det här fotot på vår lilla dam. Tänk att hon låg sådär ihopvikt i min mage för mindre än 3 veckor sedan. Helt otroligt.
3 Kommentarer:
Jag känner så väl igen mig själv i det du skriver. Jag kan ännu, nästan fyra månader senare, börja gråta av lycka när jag ser på min lilla skatt. Så det är nog lika bra att du vänjer dig och bunkrar upp med näsdukar ;)
Ock vilka underbara bilder ni fått på Nora! Helt fantastiska!!
Jättefina bilder. Ska bli roligt att få se resten.
Post a Comment