När jag tänker tillbaka så är det nästan bara positiva saker jag kommer ihåg från framförallt IVF-resan. Det var, tro det eller ej, inte speciellt jobbigt alls. Jag tror att man blir så himla inne i det man gör att man inte kommer ihåg att klaga och känna efter alltför mycket. Man är så otroligt fokuserad på målet, att allting annat går bort. Det är tider att hålla, sprutor att ta ( även om det innebar att jag var tvungen att ge mig själv en eller två sprutor sittandes i bilden vid ett rödlyse) två och ibland tre gynundersökningar i veckan och såklart en himla massa ultraljud.
Javisst hade jag humörsvängningar och andra klassiska symptomer, men jag VÄGRAR att låta sådant läggas på mitt minne. Jag kan nu i efterhand skratta åt mina blogginlägg där jag beklagade mig över Clomidens biverkan. Jag hade då ätit det i 2-3 omgångar. Det här äventyret slutade inte förrän efter SEXTON omgångar med Clomid och slutligen IVFets alla mediciner. Oooohh lilla, lilla naiva jag:)
På Lördag blir det vårt sista 4D ultraljud!! Nu har lillskruttan säkert lagt på sig lite mer hull, och jag ser fram emot att få se tjocka små bebiskinder!
0 Kommentarer:
Post a Comment