I måndags var jag till min doktor igen för att mäta magen, väga mig, lyssna på lilla hjärtat och för att kolla hur det står till där inne. Min kropp har äntligen börjat jobba lite med den där biten som gör det möjligt för en bebis att födas. Jag är öppen 1 cm och bebisens huvud är väldigt långt ner, därav det enorma tryck jag känner. Ofta ilar det ända ner till mina knän, och i helgen hade jag en hel del värkar. Fast jag tror att det mest var såkallade braxton hicks. Efter min undersökning igår hade jag enorma kramper i magen samt en hel del värkar. Jag blödde även en hel del, men det gick över till kvällen.
Oh well, vi får se när lillskruttan behagar komma ut. Jag tror personligen att hon kommer ta sin lilla tid på sig. Vi pratade även om igångsättning igår, vilket är relativt vanligt här i USA från och med vecka 39. Jag är inte HELT emot en igångsättning, men jag vill vara fullt gången ifall det skulle hända. Rent tekniskt sett kan jag bli igångsatt redan nästa Onsdag (den 12e) men det känner jag är alldeles för tidigt. OM Nora vill komma ut på egen hand innan den 19 December så är det såklart helt okay, men jag vägrar tvinga ut henne i förtid. Vi får se hur det blir med en eventuell igångsättning. En av anledningarna till att jag är relativt okay med det, är att jag vill att min mamma ska få så mycket tid som möjligt tillsammans med oss. Det är svårt att bo utomlands sådana här stunder.
En annan sak jag har tänkt på är att det är SÅ skönt att vara en hemmafru så här på slutet av graviditeten (eller det är skönt hela tiden faktiskt). Just den här biten med att jag kan gå och lägga mig en stund mitt på dagen och att jag inte har en himla massa "måsten" som ska göras och hinnas med.
I Sverige har man väl i stort sett samma "lyx" iom föräldraledigheten, men så är det absolut inte här i USA. Här har man tur om man får 6-8 veckor ledigt tillsammans med bebisen och om man då börjar ta ut ledighet INNAN födseln, ja då minskar även tiden tillsammans med bebisen. Det är så ledsamt tycker jag.
4 Kommentarer:
Håhå du! Jag hade typiska hicks samma dygn jag födde. Sen sa det bara poff och så gick vattnet och sen gick det fort för värkarna att bli så täta att det var tid för att åka till förlossningen, en timme typ. Jag vara bara öppen 2cm när jag kom in och 12 timmar senare var jag mamma.
Oooh det kan vara nära nu! Shit vad spännande! Jag blir alldeles pirrig här!! Jag vill oxå föda barn :)
Det är verkligen en lyx att få vara hemmafru under graviditeten. Jag är väldigt tacksam att jag inte jobbade när jag var gravid. Och hur man klarar av att gå tillbaka till jobbet efter 8 veckor är obegripligt!! Jag klarar inte ens av att åka mataffären utan Wera. Att få höra hur andra har det påminner mig att vara extra tacksam :)
Woohoo snart är hon här. Åhhh vad roligt det skall bli att få se henne.
Cizzi
Öhh...du skrev inget om blod i sms:et! Tror absolut något är på gång nu syster!!! Önskar sååå att jag också fick spendera lite tid med er!!! :0( Kramis
Susanne- OJ, vad snabbt det gick för dig när det väl satte igång. Tyvärr tror jag att den här lillskruttan kommer ta tid på sig, men att höra din hur det var för dig känns ju lovande!!
Cizzi- YES!! Snart är hon här. Det känns overkligt, minst sagt. Snart får vi komma och leka med Selma så att hon kan lära Nora en himla massa bus!!
Syster- I Måndags var ju det, efter min koll.
Post a Comment