Min viktresa-de första 3 månaderna med GI

Det är förvånadsvärt vad få foton jag har på mig själv, speciellt när man blickar tillbaka de senaste 2 åren. Jag vet precis varför..jag HATADE att se mig själv på kort. Jag kände inte igen mig själv och jag ville helt enkelt inte se hur jag egentligen såg ut. Jag skriver i dåtid märker jag nu, fast det bara var lite över 3 månader sedan jag började min viktresa.
Det är lite av ett under vad som kan hända under tre månader bara man har viljan att ändra sin livstil. Jag är LÅNGT ifrån färdig med min viktresa. Enligt GI Viktkoll och deras underbara Håll Koll har jag hela 58% kvar att gå ner innan jag nått mitt mål.

Dessa foton var jag tvungen att gräva fram.

Vi börjar med förra sommaren, för nästan exakt ett år sedan. Jag var stor (det är jag fortfarande, men inte lika stor) Jag har ingen aning om hur mycket jag vägde..tyvärr. Jag vet däremot att jag vantrivdes med mig själv. Den känslan säger mer än vad vågen visar.


I Oktober åkte vi på en karibienkryssning med goda vänner. Även här är det lite av ett under att jag fastnade på bild. Jag kände mig som en stor fet ko. Inga kläder passade och jag fick trycka mig i den enda "formella klänningen" jag hittade i en någorlunda stor storlek. Jag visste redan då att så här kunde det inte fortsätta. Att alltid gå omkring och vantrivas med sig själv är inte nyttigt.



I början av April slösurfade jag som vanligt omkring på diverse bloggar. Jag såg en länk till Anna och Bloggers United. Jag kände med en gång att jag bara var tvungen att anmäla mig. Vad hade jag att förlora?
Anna mailade tillbaka fortare än blixten och NU ÄNTLIGEN kunde min viktresa börja!
Den 4e April vägde jag in mig...vågen visade högre än jag trodde, men jag kände ändå att det var full fart frammåt som gällde.

Nu har det gått lite över 3 månader sedan jag startade den här viktresan och min ändrade livsstil. Tillsammans med GI och mina underbara vänner från Bloggers United känner jag att det är så otroligt mycket lättare att gå ner i vikt än jag någonsin kunnat ana.



(Ni får ursäkta dessa otroligt usla foton...men man kan iallfall se att det går åt rätt håll!!)